Jag är i Japan för tillfället, på en kombinerad semester- och jobbresa. Under två veckor har jag suttit och jobbat i Ebisu i Tokyo. Jag har haft den stora äran att vara inkvarterad hos Riskybrand, en byrå som sysslar med strategiska marknadsundersökningar och design. Jag har varit i Tokyo som turist förr, men detta var första gången jag arbetat där. Ebisu är härligt, och inräknat Daikanyama och Nakameguro - mina absoluta favoritområden i Tokyo.

Det är otroligt spännande att få ”gå till jobbet” i ett annat land. Att jobba så här på distans tror jag kan vara riktigt bra ibland. Det är perfekt när man behöver fokusera helt på ett projekt där det är tajt med tid. Det svåraste är väl egentligen att tidsskillnaden gör att direktkommunikation med Sverige blir lite sporadisk. När mina medarbetare kommer till jobbet i Sverige har jag redan varit på kontoret i 7 timmar. Jag har kört lite Skype, men annars har jag använt samma distanstekniker att kommunicera med mina medarbetare och kunder som alltid, mail, chat och Basecamp.

Min erfarenhet av designbyråer i Japan sträcker sig endast till Riskybrand, men i stort så tycker jag inte att sättet att arbeta på skiljer sig speciellt mycket åt från det vi är vana vid i Sverige. Fördomar som kom på skam var t.ex. att alla skulle sitta kvar sent på kontoret, eller att man var tvungen att vänta tills chefen gått hem för att själv kunna gå hem. Kanske är det Riskybrand som skiljer sig åt, men här sitter ingen kvar längre på kvällen än vad de behöver, och alla kan självfallet gå hem innan chefen.

En hel del av informationdesignen förstår man inte riktigt som utlänning (om man inte läser japanska såklart), men jag har hittat en godbit som jag måste dela med mig av.

Det här är en display inuti en tunnelbanevagn på Yamanote line. Antal resminuter till påföljande stationer skrivs ut dynamiskt. Genom en snabb blick på kartan ser du t.ex. att det är 13 minuter tills du är framme, genialiskt.

Tiden är också förbi då tunnelbaneresande inleddes med att förstå en biljettmaskin, och köpa exakt rätt biljett för rätt destination. Man köper istället ett Suica, som man laddar med pengar. Detta kan sedan användas för att resa med. Du har kortet i plånboken och sveper den snabbt över spärren när du går igenom den. Irra sedan runt hur länge och hur långt du vill, för när du sedan passerar ytterspärren vid din destination dras rätt summa från kortet. Kortet kan också användas för småinköp i butiker och i vissa taxi. Har man upplevt det gamla är detta en revolution.

Som slutprojekt här på Riskybrand gav jag en presentation över förbättringar som kunde göras på Riskybrands webbplats, samt bjöd på what we in Sweden call fredagsöl.

Är snart tillbaka i Sverige. Until then.